Lämnade tillbaka bilen. Letade efter Eugene. Shoppade souvenirer. Letade efter Eugene. Badade i Puccinis pool. Letade efter Eugene. Osv. Tillslut (dan innan vi skulle åka hem) tog vi en taxi och åkte hem till honom. Då hittade vi honom sittande där framför datorn, helt stressad och förvirrad. Jisses.
Var på en dagsutflykt till ett ställe med leoparder och geparder. Massa fotande blev det. Åkte ut med bil och matade fram dem, lite fusk, men det var riktigt häftigt iaf!
måndag 12 januari 2009
torsdag 8 januari 2009
Waterberg 06- 08 jan
Skulle möta en annan kompis (från Tyskland) till Frank här. Jens som han hette (håller också på med trollisar) skulle åka till Botswana (ihop med Erik) och de tyckte det kunde vara kul att träffas ”på vägen”. Ena dan var jag sjuk, kände mig helt borta. Gick ändå en sväng för att kolla på en källa som fanns en (bra) bit bort. På väg hem trampade Frank i ett jordgetingbo och fick en hel hop stick… Som tur var hände inget, man vet ju aldrig… När vi kom tillbaka hade vi en hel bi-koloni på besök. Vi hade slängt melonskal i soptunnan och det hade lockat dit dem. Det var riktigt läskigt, de var supermånga, de flög runt i stora svarta moln och bzzz-et var nästan öronbedövande. Tillslut tände vi en stor brasa och satte massa myggspiraler överallt. Efter ett tag lyckades vi komma nära soptunnan och släpa bort den en bit. Hua. På natten fick vi besök av något skumt djur. Det sniffade på tältet och låt som en andfådd, flämtande hund. Hittade spår utanför på morgonen, men de var kluriga och vi är fortfarande inte säkra. Hetaste tipset är piggsvin… Kul det hade varit att se det! Jag menar jag var sådär 20 cm ifrån det, men såg det inte…
tisdag 6 januari 2009
Okakuejo, Etosha 04- 06 jan
Tråkig camping med massa folk såklart eftersom det är Etosha. Såg massor med djur iaf, svarta noshörningar (också nära, precis jämte vägen), lejon som fällt en giraff, massor av zebror, antiloper, fåglar, och… ELEFANTEN! Äntligen! Det FINNS verkligen elefanter i Namibia! Total lycka!
söndag 4 januari 2009
Etosha Hunting 02- 04 jan
Hälsade på några av Franks kompisar som bor precis söder om Etosha på en jättegård (7 st ihopslagna) som de har ihop med ett gäng andra. De pysslar med naturskydd och har noshörningar, lejon, zebror, giraffer, typ alla antiloper osv. Tana och André finansierar det hela med att ta dit jägare som får skjuta ett visst (noga planerat antal djur). Vi fick äran att bo helt själva på deras lyxlodge där jägarna brukar bo. Inte tråkigt fint… Stor pool och allt! När vi kom dit åkte vi genast på noshörningssafari. De hade en inhängnad på flera tusen hektar, där de bla hade ett gäng vita noshörningar. Vi tog bilen, öppnade jätte-jurassic-park-grinden och körde in. Tillslut såg jag nåt genom ett par buskar! Jodå! Det var 2 nosisar! Fram med kameror och fota fota. Plötsligt stog där en 3e noshörning mitt ute på gräset. Ingen aning om hur den kom dit, men snabb måste den varit… Sedan dök det upp en till! Shit! 4 vita noshörningar på över 2 ton styck. Och vi i en liten bil. De inte så små djuren började plötsligt och mycket beslutsamt gå mot oss i rask takt. (Nu blev det lite spännande, för vi hade stängt av bilen…) De kom närmare och närmare… *fota fota* Bilen startade snällt. Vi ville ju inte riktigt köra iväg, men tillslut kändes det lite som att ”kanske ändå”… Körde sakta bortåt (och hoppades att hitta en väg så vi inte behövde vända tillbaka)… Riktigt häftigt var det. En riktig ”näranoshörningsupplevelse”.
Var och grillade med familjen båda kvällarna vi var där. Nu vet jag hur man grillar På riktigt. Inga mesiga klotgrillar med kol och tändvätska inte! Utan en stor murad eldstad, massor med ved och diverse olika ”ställningar” att ha köttet (såklart 10 olika sorter. Minst.) på. Och jag har nog aldrig ätit så gott kött. Helt galet! Samma morgon som vi skulle åka hade några lejon tagit en elandantilop sådär 4-500 m från ”vårat” hus. Tana och André skulle dit och kolla och såklart hängde vi med. Kan väl säga att det var lite spännande att gå fram till det som fanns kvar av elanden och kolla lejon/hyenaspår i området omkring. Men eftersom både Tana och André jobbat med lejon i Etosha så tror jag de vet hur man beter sig, de hade nog inte rusat dit om de trodde att lejonen fortfarande låg i buskarna och lurade. Tror jag.
Var och grillade med familjen båda kvällarna vi var där. Nu vet jag hur man grillar På riktigt. Inga mesiga klotgrillar med kol och tändvätska inte! Utan en stor murad eldstad, massor med ved och diverse olika ”ställningar” att ha köttet (såklart 10 olika sorter. Minst.) på. Och jag har nog aldrig ätit så gott kött. Helt galet! Samma morgon som vi skulle åka hade några lejon tagit en elandantilop sådär 4-500 m från ”vårat” hus. Tana och André skulle dit och kolla och såklart hängde vi med. Kan väl säga att det var lite spännande att gå fram till det som fanns kvar av elanden och kolla lejon/hyenaspår i området omkring. Men eftersom både Tana och André jobbat med lejon i Etosha så tror jag de vet hur man beter sig, de hade nog inte rusat dit om de trodde att lejonen fortfarande låg i buskarna och lurade. Tror jag.
fredag 2 januari 2009
Kamanjab 01-02 jan
Sov en natt i en STUGA! Inget särskilt, förutom lite skojig nattfotografering av flygfän, hände: bara sova äta frukost och åka vidare…
torsdag 1 januari 2009
Kunene River Lodge, 29 dec- 01 jan
En lite lyxigare campingplats igen. Det visade sig finnas en hel hop djur på våran plats – en nästan tam greenbulfågel (som såg ut som en galen Kalle Anka), stora varaner, trädekorrar och ett gäng andra smådjur som ville sno våran mat. Satte först tältet ganska nära vattnet (och 6 m-krokodilerna), men första natten steg vattnet upptäckte vi, och eftersom det finns en damm längre upp (en stor), så vet man aldrig vad som kan hända med vattenståndet. Plötsligt kan det stiga jättemycket om de öppnar dammluckorna. Så. Eftersom vi inte ville flyta iväg i krokodilvattnet så flyttade vi tältet till en lite högre belägen plats mitt i natten… Här var det mycket trollistittning igen. På nyårsafton var vi först på en båttur på floden och kollade fåglar, sedan var vi inbjudna av ägarna att vara med och grilla. Det var god mat och ganska trevligt (även om det är lite jobbigt att vara social med massa folk man inte känner)… På tolvslaget satt vi (igen) och tittade på stjärnor. Mmmmm! Mysigaste nyår någonsin!
(Ruacana 01)
Ruacana är ett annat vattenfall (ännu större än Epupa) och är beläget precis nedströms den stora dammen jag nämde innan (ca 10 mil öster om Kunene River Lodge). Det ligger i ingenmansland mellan Namibia och Angola och det hade visst hänt att folk hade blivit kidnappade (eller ”arresterade”) av angolska gränspoliser och pumpade på alla sina pengar där… Spännande… Man fick alltså åka ut genom gränskontrollen i Namibia, men INTE in genom den angolska dito. Sedan kunde man gå och kolla på fallen. Ibland är de helt torrlagda om alla dammluckor är stängda, men vi hade tur efter allt regn som varit och det var riktigt maffigt! Sedan fick man åka in i Namibia igen. Tur att de var på gott humör och släppte in oss igen!
(Ruacana 01)
Ruacana är ett annat vattenfall (ännu större än Epupa) och är beläget precis nedströms den stora dammen jag nämde innan (ca 10 mil öster om Kunene River Lodge). Det ligger i ingenmansland mellan Namibia och Angola och det hade visst hänt att folk hade blivit kidnappade (eller ”arresterade”) av angolska gränspoliser och pumpade på alla sina pengar där… Spännande… Man fick alltså åka ut genom gränskontrollen i Namibia, men INTE in genom den angolska dito. Sedan kunde man gå och kolla på fallen. Ibland är de helt torrlagda om alla dammluckor är stängda, men vi hade tur efter allt regn som varit och det var riktigt maffigt! Sedan fick man åka in i Namibia igen. Tur att de var på gott humör och släppte in oss igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)