Hästpyssel...

Nu har jag varit och Toby-at mig igen. Jag tänker hela tiden att jag ska ta med kameran, men glömmer den hela tiden... I och för sig är det kanske inte så kul att se bilder på en isbjörnsluddig häst (som dessutom är tjock nu efter en lång sommar på bete utan motion) med kissfläckar som inte går att få bort... (Och de är ändå ute. Fattar inte hur han bär sig åt. Det är därför man inte ska ha en skimmel - de går inte att hålla snygga och om man är lite sådär småpedantisk som jag så är det sjukt irriterande...)

Smul fick stanna hemma idag... Mycket mindre stressigt, men det ska alltid vara något som krånglar. Idag hände det här. Hämtade in häst från hage. Borstade och borstade och borstade för att få honom iaf hjälpligt ren. Sedan skulle jag hämta sadel och träns... Tränset var det lugnt med men sadeln hade ingen gjord och inga stigläder/stigbyglar utan var liksom helt isärplockad. Det hade ju inte heller varit ett problem om nu inte alla sadelsakerna varit som bortblåsta... Jag letade och letade men hittade inget som ens kunde tänkas vara hans bland sakerna i sadelkammaren och inget mer än ett par lösa stigbyglar i hans skåp. Hmmm. Efter lite funderande så lånade jag istället Yoshis (eller om det är Joshi) barbackagjord... Kändes inte helt självklart eftersom jag misstänker att detta var första gången på väldigt länge som Toby blev riden och på väg in från hagen taktade han runt och frustade, gnäggade och lyfte svansen rätt upp i luften = inte helt avslappnad häst (dessutom har jag ju bara ridit honom en gång förut...). I alla fall bestämde jag mig för att prova inne i ridhuset. Först kom jag knappt upp eftersom han inte ville gå ens i närheten av "hoppa-upp-pallen" som de har stående där, men efter lite övertalning så gick det. Väl uppe så funkade det rätt så bra. Han var ganska spänd emellanåt och när jag försökte lirka honom i form kändes det som att han totalt slutade "tänka framåt" och istället tänkte väldigt mycket "uppåt" istället, så att säga. Ja ja. Inget hände, mer än att han taktade lite på snedden ibland. Red i nån halvtimme och såklart blev det mest skritt men också lite trav. Och jag lyckades faktiskt rida honom iform då och då, speciellt i traven! Såklart utan hjälptyglar! Det låter kanske banalt - men efter den där första provturen var jag skeptiskt till om det någonsin skulle gå... Men jag tror faktiskt att jag kommer att kunna klura ut hur man ska rida honom om han nu bara håller så att det blir lite mer frekvent ridning.

När jag kom hem var Smul rädd för något. Hon var liksom låg, nästan smög fram runt hörnan för att se vem som kom och ville gosa och sitta i knäet direkt när jag kom innanför dörren. Kanske något har "pangat" i närheten eller nåt... :( Det är inte kul alls att hon är så ljudkänslig. Det är ju inte ett jätteproblem, men jag vill absolut inte att det ska bli värre...

Om bara ett par timmar åker Frank från Reno, och i morgon lunch kommer han hem! Hoppas resan blir smidig och att inget är försenat eller så. Sedan kommer han väl att sova i två dygn eller så ;) men det spelar ingen roll! Lääängtar!!

Nu ska jag först äta lite lunch och sedan ska jag ta med den lilla räddhunden ut på nån sorts "roligt-för-Smul-aktivitet"!

Tråk & sånt!

Nu är jag trött på att vara själv! Det är fullständigt värdelöst. De första dagarna var det ändå OK - det ÄR ju faktiskt, som sagt, lite mysigt att längta då och då... Men nu börjar det bli för länge! Som tur är kommer han hem på torsdag vid lunch eller så, men det är ju alldeles för lääänge dit ändå!! Allt är segt och tråkigt! Blääää!!

Iallafall. Smuls mage verkar vara OK igen. Hon äter iofs fortfarande "mirakelmaten" fast nu blandad med "sin egen" mat. Det har funkat bra och hon äter torrisarna också när de är blandade med den goda maten... Vet inte hur jag ska göra med hennes mat i fortsättningen förresten... Hon gillar ju verkligen inte torrfodret (även om detta är det bästa jag har hittat, så kan det stå framme orört hela dagen och så äter hon på natten sen) och det är SÅ stor skillnad nu när jag ger henne den där burkmaten. Hon går t o m upp på morgonen för att äta frukost och på dagarna går hon med jämna mellanrum till köket och slickar skålen... (*shock*) Jag börjar känna mig elak som inte ger henne nån annan sorts foder, men vet inte riktigt vad det skulle vara isf. Fryst färskfoder kan man inte få tag på här (har kollat runt och inte sett det någonstans) och det känns som att "vanlig" burkmat är både av för dålig kvalitet och kanske för klistrig och kladdig för att det ska vara bra i längden. Helst hade jag nog BARFat, men det känns samtidigt lite för bökigt i våran ständigt resande flock... Kanske ska försöka köra någon sorts mix som jag gör nu...

Vi har varit på massa långa promenader och cykelturer nu när vi har varit alldeles själva. Det är mysigt även om det är riktigt kyligt nu. Idag är det t ex grått, dimmigt och bara nån plusgrad eller två - men det har en stor fördel: MÅNGA färre än vanligt av de 82 miljoner tyskarna är ute och går vilket innebär mer plats för mig!

I morrn ska jag till Toby igen. Pratade med Jantje innan och uppenbarligen kan de stanna ute tills slutet av november, "gå in datumet" flyttas visst fram hela tiden... ;) (Han var inne i fredags pga den där vilda jakten...) Han ska dock börja ridas nu ändå, så i morrn ska jag skritta och trava lite. Hoppas inte han är helt vild och galen, men det tror jag inte han är.