Hästrapport

Imorse cyklade jag då iväg för att hästa mig lite! Det var enkelt att hitta dit och gick fortare att cykla än jag trodde, så jag var framme alldeles för tidigt eftersom jag såklart som vanligt var ute i god tid... Stallet är ganska stort. Det står ungefär 35-40 hästar där och de har ridhus, hopp-paddock (med lyxiga hinder), dressyrpaddock, två longeringsvolter (en inne och en ute) mm. Rena överflödet... Lyckades hitta Jantje (hade för mig att det var Antje, men det var visst fel... ;) ) i stallet och hon visade mig runt lite. Sedan gick vi och hämtade hennes häst Toby och hennes kompis häst Ravenna (hur det nu stavas) i hagen. Borstade och pysslade lite (ihop med 3 småtjejer - det ligger tydligen ett barnhem i närheten som äger en ponny som barnen pysslar med - och uppenbarligen hjälper de till med allt möjligt annat också...). Sadlade och tränsade (jag kom fortfarande ihåg hur man gör! ;) ) och traskade ner till dressyrpaddocken. Jag fick låna en hjälm av Jantje, som tur var. Jag har nån inbyggd spärr mot att rida utan...

Hon hade varnat mig innan att Toby var stark, lite stel och att han kan vara ganska osamarbetsvillig (han hade tydligen varit vagnshäst i Hannover innan och var ganska ny på ridandet) och sa samtidigt att hon brukade rida med hjälptyglar - jag är lite anti det så jag bad att få prova utan (på tal om hjälptyglar - det verkar som att ALLA rider med det (och utan hjälm) här. Lite fusk tycker jag...). Men jisses vad stark han var. Han petade fram näsan och var nästan omöjlig att ens böja. Jag utan ridmuskler hade ju inte en chans... Han gick som en kamel och jag fick superblåsor på händerna... Roligt var det iallafall och jag kände mig mycket (mycket mycket mycket) mer hemma på hästryggen än jag trodde jag skulle göra efter ett så långt uppehåll.

Sedan bytte vi och jag fick rida Ravenna... Oj, vilken dröm det var! Hon hade stora gångarter, långa öron och var jättetrevlig! Precis min "typ" av häst. Inga problem alls att rida henne i form och allt. Provade lite enkla dressyrsaker som skänkelvikningar och öppnor och det gick galant (även om min koordination och styrka som sagt inte är i toppform...). Det roligaste var att Jantje sa att det såg jättebra ut och att vi verkligen passade ihop... ;) Sedan sa hon att jag faktisk red henne bättre än ägaren - som visst mest låter henne bli lång och lunka runt i sin egen värld... Ha ha! ;) Och detta var första gången jag red på åtminstone 3-4 år!

När jag hoppade av (efter inte allt för mycket ridning) var benen som överkokta spaghetti. Det kändes som att gå upp ur bassängen efter att ha simmat 3000 m eller så. (Jag misstänker att jag kommer att ha problem att gå imorrn... Man använder så många konstiga muskler när man rider.) Pysslade lite till och gick sedan och släppte ut hästarna i hagen igen. Vi bestämde att Jantje skulle prata med ägaren till Ravenna och höra hur hon "ville ha det" och sedan får vi se hur det slutar. Jag hoppas att jag kan rida henne då och då utan att bli utfattig och det verkar kanske inte helt omöjligt. Jantje berättade att det är svårt att få tag på medryttare som verkligen kan rida här (det finns massor som vill hjälpa till men de kan inte rida - och de som kan rida har oftast egen häst) så kanske det finns hopp eftersom de uppenbarligen tyckte att jag föll under kategorin "kan rida"! (Skönt att känna sig lite bra på nåt igen... Det var ett tag sedan...)

Dagens reflektion: Det är konstigt att stall ser likadana ut var man än är. Boxar, sadelkammare med lådor/skåp osv. Jag kände mig hemma direkt - man liksom bara vet hur det funkar. Skillnaden är väl att här har folk lås på hagarna... Det är ju nästan i stan (stallet ligger precis jämte en motorväg...) och uppenbarligen blir hästar stulna då och då... (Stallet har förresten en hemsida om nån vill kolla: http://www.reiterhof-walkemeyer.de/CMS/index.php )

Action!

Oj oj... Nu händer det grejer... För ett tag sedan frågade en jobbarkompis till Frank lite flyktigt om jag var intresserad av att rida lite. Hans fru, Antje, har häst och nu behöver hon någon som hjälper henne lite eftersom hennes "vanliga" skötare ska ha barn och fick visst inte rida för doktorn... Nu ikväll ringde hon och pratade lite och det visade sig att det var fler på "hennes" stall som också behövde hjälp och att jag var välkommen att prova vilken häst jag ville ha... Knasigt värre - de har ju aldrig ens träffat mig (jo, Klaus fru har träffat mig en gång, men inte de andra)... Men men. På torsdag ska jag iallafall dit och testa lite! Waaa. Det var ju 100 år sedan jag red... Har ju inte ens några hästkläder, hjälm mm. Det dumma i det hela är att här är det vanliga att man betalar om man är medryttare och jag har ju ingen direkt lust att betala massor för att sköta om andras hästar. För Antje var iallafall inte pengarna det viktiga, hon ville ha 20-30 euro/månad och det kan man ju leva med. Hur det är med de andra får vi väl se... I vilket fall ska det bli kul att vara lite hästig igen efter så lång tid! Är inte nervös för att rida heller, bara för att inse hur kass jag förmodligen hunnit bli under tiden... ;)