Waterberg 06- 08 jan

Skulle möta en annan kompis (från Tyskland) till Frank här. Jens som han hette (håller också på med trollisar) skulle åka till Botswana (ihop med Erik) och de tyckte det kunde vara kul att träffas ”på vägen”. Ena dan var jag sjuk, kände mig helt borta. Gick ändå en sväng för att kolla på en källa som fanns en (bra) bit bort. På väg hem trampade Frank i ett jordgetingbo och fick en hel hop stick… Som tur var hände inget, man vet ju aldrig… När vi kom tillbaka hade vi en hel bi-koloni på besök. Vi hade slängt melonskal i soptunnan och det hade lockat dit dem. Det var riktigt läskigt, de var supermånga, de flög runt i stora svarta moln och bzzz-et var nästan öronbedövande. Tillslut tände vi en stor brasa och satte massa myggspiraler överallt. Efter ett tag lyckades vi komma nära soptunnan och släpa bort den en bit. Hua. På natten fick vi besök av något skumt djur. Det sniffade på tältet och låt som en andfådd, flämtande hund. Hittade spår utanför på morgonen, men de var kluriga och vi är fortfarande inte säkra. Hetaste tipset är piggsvin… Kul det hade varit att se det! Jag menar jag var sådär 20 cm ifrån det, men såg det inte…

Okakuejo, Etosha 04- 06 jan

Tråkig camping med massa folk såklart eftersom det är Etosha. Såg massor med djur iaf, svarta noshörningar (också nära, precis jämte vägen), lejon som fällt en giraff, massor av zebror, antiloper, fåglar, och… ELEFANTEN! Äntligen! Det FINNS verkligen elefanter i Namibia! Total lycka!

Etosha Hunting 02- 04 jan

Hälsade på några av Franks kompisar som bor precis söder om Etosha på en jättegård (7 st ihopslagna) som de har ihop med ett gäng andra. De pysslar med naturskydd och har noshörningar, lejon, zebror, giraffer, typ alla antiloper osv. Tana och André finansierar det hela med att ta dit jägare som får skjuta ett visst (noga planerat antal djur). Vi fick äran att bo helt själva på deras lyxlodge där jägarna brukar bo. Inte tråkigt fint… Stor pool och allt! När vi kom dit åkte vi genast på noshörningssafari. De hade en inhängnad på flera tusen hektar, där de bla hade ett gäng vita noshörningar. Vi tog bilen, öppnade jätte-jurassic-park-grinden och körde in. Tillslut såg jag nåt genom ett par buskar! Jodå! Det var 2 nosisar! Fram med kameror och fota fota. Plötsligt stog där en 3e noshörning mitt ute på gräset. Ingen aning om hur den kom dit, men snabb måste den varit… Sedan dök det upp en till! Shit! 4 vita noshörningar på över 2 ton styck. Och vi i en liten bil. De inte så små djuren började plötsligt och mycket beslutsamt gå mot oss i rask takt. (Nu blev det lite spännande, för vi hade stängt av bilen…) De kom närmare och närmare… *fota fota* Bilen startade snällt. Vi ville ju inte riktigt köra iväg, men tillslut kändes det lite som att ”kanske ändå”… Körde sakta bortåt (och hoppades att hitta en väg så vi inte behövde vända tillbaka)… Riktigt häftigt var det. En riktig ”näranoshörningsupplevelse”.

Var och grillade med familjen båda kvällarna vi var där. Nu vet jag hur man grillar På riktigt. Inga mesiga klotgrillar med kol och tändvätska inte! Utan en stor murad eldstad, massor med ved och diverse olika ”ställningar” att ha köttet (såklart 10 olika sorter. Minst.) på. Och jag har nog aldrig ätit så gott kött. Helt galet! Samma morgon som vi skulle åka hade några lejon tagit en elandantilop sådär 4-500 m från ”vårat” hus. Tana och André skulle dit och kolla och såklart hängde vi med. Kan väl säga att det var lite spännande att gå fram till det som fanns kvar av elanden och kolla lejon/hyenaspår i området omkring. Men eftersom både Tana och André jobbat med lejon i Etosha så tror jag de vet hur man beter sig, de hade nog inte rusat dit om de trodde att lejonen fortfarande låg i buskarna och lurade. Tror jag.