Idag hade jag hand om Toby igen. Cyklade dit efter frukosten och förväntade mig att han skulle vara kvar ute. Det var liksom det som var planen... Men när jag skulle hämta nyckeln i stallet så stod han där i sin box och smaskade hö. Det hade ju inte varit några problem om jag inte haft med mig Smul, men nu blev det lite bökigt eftersom det är ett rätt stort stall (med petiga regler...) så är det liksom inte bara att släppa lillhunden medans man mockar, ryktar och grejar. Med lite pyssel fixade sig allt iaf och jag bestämde mig för att ta med mig häst och hund på en liten promenad eftersom jag först och främst inte visste OM han skulle ridas överhuvudtaget och så hade jag inte hade "riktiga" ridkläder, hjälm och sådant med mig (och vad skulle Smul göra under tiden?).
För säkerhets skull tog jag på Toby tränset eftersom jag inte ville stå där med en mosad hund och en lös häst om han skulle bli rädd för något eller så. Det visade sig vara en bra idé... Jag hade tänkt gå en runda som går runt deras bete och en liten bit ut i den stora parken som ligger jämte. Innan vi kom till de öppna fälten var allt frid och fröjd. Både pålle och russell skötte sig exemplariskt. Sedan, just när vi kom fram till fälten så kom det ett rådjur i 180 med en stor jakthund efter (det såg ungefär ut som en strävhårig vorsteh eller något - men de ska väl inte jaga rådjur heller). Rådjuret var i vilket fall superstressat (hunden var ju nästan lika stor som den och sprang fort som tusan) och kom springande nästan rakt mot oss. Det korsade vägen som vi gick på och hoppade igenom staketet in till Tobys hage med ett rassel. Hunden kom typ 20 m efter och skällde och ylade. Alltså - Smul blev helt galen och ville också jaga rådjur, och Toby blev rädd när "jaktekipaget" rusade förbi så nära... Som tur var lugnade de ner sig ganska snabbt och vi stod och kollade efter rådjur + hund en liten stund. De sprang fram och tillbaka på åkrarna och fälten och kors och tvärs över en kraftigt trafikerad väg (kom ihåg att det här är Tyskland - det är mycket trafik här) in mot samhället som ligger där och jag bara väntade på att något skulle hända... Det gick bra till slut och efter ett tag gav hunden upp och det stackars rådjuret skuttade undan in i en skogsdunge.
Vi gick tillbaka en bit och fortsatte våran promenad i en annan riktning eftersom jag inte ville bli nedsprungen en gång till... Då kom nästa utmaning. De galna jägarna sköt. Och sköt. Och sköt. Toby brydde sig inte, men Smulan blev hysterisk... Stackars lilla hunden. :( Vi vände och började gå hemåt och skulle passera en trädgård. Då kom (såklart) två stor hundar springande fram till staketet och tokskällde. Denna gången var det Toby som blev rädd och började takta runt och "blåsa" med näsan. Smulan var fortfarande hysterisk och drog som en tok för att komma tillbaka till stallet så det var lite knep och knåp att hålla ordning på dem. Allt gick bra tillslut, men det var inte så avslappnande om man säger så... På onsdag, när jag ska dit nästa gång, får Smul nog stanna hemma... Pust!
När vi kom hem igen tog jag en VARM dusch och sedan la jag mig faktiskt i sängen en stund för att tina upp. Det börjar bli riktigt kallt här nu och det är grått och dimmigt.
Frank sitter på flyget fortfarande och jag bara väntar på att han ska ringa eller skicka ett sms att han iaf kommit fram till "mellanlandningsflygplatsen" Dallas/Fort Worth. Det lär ju i och för sig inte hända än utan först sent i kväll. Jag gillar minsann inte alls att han sitter sådär 12 000 m över marken i en liten plåtburk...
fredag 11 november 2011
torsdag 10 november 2011
Babbel...
Ja, kanske det är dags för ett liite längre inlägg nu då. Har fortfarande ingen som helst "skrivlust" av nån anledning (det går verkligen upp och ner...), men nu tänkte jag försöka knåpa ihop nåt iaf.
Frank är nu i startgroparna på väg till Reno. Han åker först till Frankfurt med tåg nu i eftermiddag och sover där och sedan går flyget imorrn kl 10.30. Sedan är det konferens ett par dagar och sedan åker han hem igen. Känns lite knasigt att han i stort sett åker dit för att ha ett 10 min föredrag... ;) Men men. Eftersom de betalar allt, eftersom han är inbjuden, så funkar det väl. Det tråkiga är att jag och Smul blir alldeles ensamma ända tills nästa torsdag... Blä. Det är tråkigt. Speciellt eftersom han nyss var fyra dagar i Cambridge också (kom hem förra torsdagen, så det är bara en vecka sedan). Ja ja. På ett sätt är det ju lite mysigt att längta lite efter någon också... ;)
Toby (vet fortfarande inte om det stavas med -y eller -i) är FORTFARANDE halt och står kvar ute på betet och skrotar ihop med några hästkompisar. Jag är där ett par gånger i veckan ändå och ger honom hans medicin och mat och borstar och klappar lite. Smulan har varit med, och hon har nu kommit ihåg att hästar är något tråkigt som man inte behöver bry sig så mycket om... Nästa vecka är det iallafall tänkt att de ska komma in från betet (lååångt sommarbete...) och då ska vi försöka sätta igång honom så smått. Har bara ridit en gång sedan vi kom hem och då barbacka på en tjock ponny... ;) Kul faktiskt. Det var länge sedan jag red barbacka! Annars är det ganska trevligt att bara åka dit och borsta och mata lite också. Jag märker hur mycket jag har saknat hästandet. Mer än vad det kändes som tror jag.
I lördags var jag med Jantje och några fler och kollade en liten tävling på en ridskola som ligger i närheten av Tobys stall. Det var mer eller mindre för nybörjare och det funkade helt annorlunda än hemma i Sverige. Det var allt från småbarn (den yngsta var kanske 2-3år) som red med ledare och fick visa hur de satt och att de kunde börja trava själva och sakta av mm till en maskerad-kür-dressyr för lite mer rutinerade ryttare. De verkar förresten vara MYCKET mer fokuserade på sitsen här än hemma och det fanns flera tävlingsklasser som BARA gick ut på att ryttarens sits bedömdes och de flesta hästarna gick med inspänningstyglar... Dessutom är inte tyskarna så politiskt korrekta. Jag menar. Hemma hade såklart ALLA barnen i "småbarn-rider-med-ledare"-klassen vunnit, men här fick de poäng och det var någon som vann osv. Bra på ett sätt tror jag eftersom det säkert är ganska motiverande (om det nu är i lagom dos liksom). Riktigt skojigt var det och jag blev påmind om hur många timmar (år?) jag tillbringat i kalla ridhus under min livstid... ;)
Annars har Smul varit konstig i magen ett tag. Det började med att hon behövde gå ut 1-4gånger/natt (kul...?) och sedan fick hon lite diarré också. I tisdags åkte jag till djuraffären och hittade ett "diet/mag/tarm-foder" på burk som vi provade. Efter första dagen med nya fodret var alla bekymmer som bortblåsta. Mirakelmat! Nu tänkte jag fortsätta ge henne det ett par dagar och sedan prova att blanda i hennes vanliga mat lite försiktigt, så får vi se vad som händer. Om det kommer tillbaka så är ju nåt fel och då blir det nog en tur till farbror doktorn... Hoppas det inte behövs.
Ja, mer än det kan jag nog inte komma på att skriva nu... Ska ändå snart ta en promenad till Tågstationen för att "lämna av" Frank... Hoppas veckan går fort!
Frank är nu i startgroparna på väg till Reno. Han åker först till Frankfurt med tåg nu i eftermiddag och sover där och sedan går flyget imorrn kl 10.30. Sedan är det konferens ett par dagar och sedan åker han hem igen. Känns lite knasigt att han i stort sett åker dit för att ha ett 10 min föredrag... ;) Men men. Eftersom de betalar allt, eftersom han är inbjuden, så funkar det väl. Det tråkiga är att jag och Smul blir alldeles ensamma ända tills nästa torsdag... Blä. Det är tråkigt. Speciellt eftersom han nyss var fyra dagar i Cambridge också (kom hem förra torsdagen, så det är bara en vecka sedan). Ja ja. På ett sätt är det ju lite mysigt att längta lite efter någon också... ;)
Toby (vet fortfarande inte om det stavas med -y eller -i) är FORTFARANDE halt och står kvar ute på betet och skrotar ihop med några hästkompisar. Jag är där ett par gånger i veckan ändå och ger honom hans medicin och mat och borstar och klappar lite. Smulan har varit med, och hon har nu kommit ihåg att hästar är något tråkigt som man inte behöver bry sig så mycket om... Nästa vecka är det iallafall tänkt att de ska komma in från betet (lååångt sommarbete...) och då ska vi försöka sätta igång honom så smått. Har bara ridit en gång sedan vi kom hem och då barbacka på en tjock ponny... ;) Kul faktiskt. Det var länge sedan jag red barbacka! Annars är det ganska trevligt att bara åka dit och borsta och mata lite också. Jag märker hur mycket jag har saknat hästandet. Mer än vad det kändes som tror jag.
I lördags var jag med Jantje och några fler och kollade en liten tävling på en ridskola som ligger i närheten av Tobys stall. Det var mer eller mindre för nybörjare och det funkade helt annorlunda än hemma i Sverige. Det var allt från småbarn (den yngsta var kanske 2-3år) som red med ledare och fick visa hur de satt och att de kunde börja trava själva och sakta av mm till en maskerad-kür-dressyr för lite mer rutinerade ryttare. De verkar förresten vara MYCKET mer fokuserade på sitsen här än hemma och det fanns flera tävlingsklasser som BARA gick ut på att ryttarens sits bedömdes och de flesta hästarna gick med inspänningstyglar... Dessutom är inte tyskarna så politiskt korrekta. Jag menar. Hemma hade såklart ALLA barnen i "småbarn-rider-med-ledare"-klassen vunnit, men här fick de poäng och det var någon som vann osv. Bra på ett sätt tror jag eftersom det säkert är ganska motiverande (om det nu är i lagom dos liksom). Riktigt skojigt var det och jag blev påmind om hur många timmar (år?) jag tillbringat i kalla ridhus under min livstid... ;)
Annars har Smul varit konstig i magen ett tag. Det började med att hon behövde gå ut 1-4gånger/natt (kul...?) och sedan fick hon lite diarré också. I tisdags åkte jag till djuraffären och hittade ett "diet/mag/tarm-foder" på burk som vi provade. Efter första dagen med nya fodret var alla bekymmer som bortblåsta. Mirakelmat! Nu tänkte jag fortsätta ge henne det ett par dagar och sedan prova att blanda i hennes vanliga mat lite försiktigt, så får vi se vad som händer. Om det kommer tillbaka så är ju nåt fel och då blir det nog en tur till farbror doktorn... Hoppas det inte behövs.
Ja, mer än det kan jag nog inte komma på att skriva nu... Ska ändå snart ta en promenad till Tågstationen för att "lämna av" Frank... Hoppas veckan går fort!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)