Eeh. Vår?

Det får bli två inlägg idag... Nu när jag var ute med Smul såg jag snödroppar i en trädgård! Det var inte bara lite grönt som stack upp utan blommorna var näst intill utslagna... Wow. Lite tidigt kanske?

Då försöker vi igen

Igår började vi rida Toby igen. Eller, rättare sagt jag, eftersom det verkar som att Jantje har mig som försökskanin eller nåt. ;) Hon var också där för att kolla läget, men hon ville inte rida själv utan ville bara se hur han gick och om han var vild... Han var inte det minsta vild och han var inte halt heller, utan travade glatt på. Min ridning däremot var inte så lysande, det var flera andra hästar i ridhuset (krock-risk) och såklart var det en massa folk som stod och stirrade (det gör mig alltid nervös...). (Någon försökte också väldigt överpedagogiskt tala om för mig vad som inte var bra med tex min sits och förklara varför det gjorde att hästen gjorde si eller så. Jo tack. Jag VET att jag inte sitter helt korrekt och jag VET också hur det påverkar hästen - grejen är att jag för tillfället inte riktigt KAN ändra allt så där hux flux på en gång... Grrr. Annars är det bara bra att någon ger tips, men jag gillar inte när de inte tror att man kan nånting alls, utan behandlar en som en nybörjare... Det BORDE åtminstone synas (eller jag VET att det är så) att jag har ridit ett par gånger förut efter mina typ 20 års vana (då räknar jag bara år som jag ridit mer aktivt...), även om nu inte min sits är 100%-ig.) Jantje övertalade mig också om att vi skulle spänna in honom, eftersom häst-naprapaten (eller vad det nu var) sagt att det var viktigt att han jobbade i rätt form när vi började rida. Grejen är bara att formen (= att han jobbar mer med rygg/bakdel) inte kommer av sig själv för att man spänner in huvudet, utan den kommer när han - tada - börjar använda rygg/bakdel på rätt sätt. DÅ kommer också "huvudställningen" automatiskt. Men det hela börjar liksom bakifrån och inte framifrån... Men det är hennes häst så hon får väl bestämma hur hon vill att han ska bli riden. Ja ja. Huvudsaken var ju att han inte haltade! Hoppas det håller sig nu (även om jag faktiskt, pessimistiskt nog, inte tror att det gör det...).

Var också på en milslång cykeltur med Smul igår i vind och småregn. (Alltså var jag ganska aktiv: Totalt 23 km cykling, 40 min ridning och diverse stalljobb.) Jag fattar inte heller hur en sån liten hund med så korta ben kan springa så långt utan några som helst problem... Nu var ju detta iofs inte någon av de längsta rundorna vi brukar cykla, men jag blir alltid lika imponerad. SuperSmul! ;) Hon har förresten fått en ny leksak (en sån här:  *klick* ). Hon verkligen äääälskar den, men det lustiga är att hon inte behandlar den som någon annan leksak hon haft = kampar järnet eller vill att man ska kasta med den eller så. Hon leker nästan bara med den själv, och liksom tuggar försiktigt på den eller kastar runt den lite. Om man kommer och vill vara med och leka går hon oftast iväg med leksaken i munnen. Hon bär runt den överallt (inte hela tiden) men ofta och ibland när hon tex ligger i soffan så tar hon upp den jätteförsiktigt med munnen och lyfter den försiktigt till ett annat ställe där hon lika försiktigt sätter ner den igen. Som att den var en valp eller så... Hon är ju inte ens skendräktig, så jag undrar vad den lilla lila apan väcker för konstiga modersinstinkter hos Smul...

I natt vaknade jag förresten av att det åskade för fullt. Mysigt, men lite knasigt att det åskar i januari.

Gott nytt år!

Och nu är det visst redan 2012... Det låter nästan som nån slags science fiction-roman... ;)

Vi hade en väldigt mysig nyårsafton. Hela förmiddagen gick åt till en lång Smul-tur och matlagande. Vi fixade en massa god "plock-mat" som senare kunde avnjutas i bäddsoffan, där vi bäddade ner oss och kollade film(er). Tur att vi tycker samma saker är mysigt = att båda tycker att en filmkväll i en bäddsoffa i kombination med lite god mat och vin faktiskt kan vara det bästa sättet att fira nyår på.

Det var väldigt lite raketsmällande ända fram till kl 21 eller så och Smulan var över förväntan lugn. Till och med när det (såklart) råkade smälla just när hon var ute på trädgårdskiss så var enda reaktionen att hon tittade lite och sedan lufsade in igen - nästan helt utan stress. Tjohooo!! Sedan vid 21 kom den första riktiga "vågen" av pangande. Då blev hon jättestressad för en stund och tryckte in sig i ett hörn, men efter att raketerna lugnat ner sig så dröjde det inte så länge innan kom upp i soffan och somnade igen. På tolvslaget var det ju såklart som värsta kriget, och då var det inte kul alls för Lillsmul. Hon satt och skakade i sin hörna och hade helt klart panik. Det är så sjukt jobbigt att se henne sån och man vill liksom kunna förklara att det verkligen inte är nåt farligt... Det värsta var att det inte slutade smälla ett tag efter tolv utan höll mer eller mindre på till kl 02.30... Smul var och kollade vid dörren flera gånger och ville gå ut (hon hade ju inte kissat på evigheter) men såklart vågade hon inte gå ut när vi provade att öppna. :(  När klockan var nästan 03 fick vi ut henne och hon kissade nog typ 2 min i sträck. Stackars lilla hunden... Sedan gick vi och la oss och hon sov hela natten uppe på våra kuddar. Igår var det också lite spridda smällar här, men inget som Smul direkt reagerade på. Alltså: Med facit i hand kan man lugnt säga att det var mycket bättre här, med avseende på fyrverkerier. Mycket lugnare innan - inte ens dagen innan nyårsafton var det massa pang. Under tolvslaget var det värre här och höll på längre, men det kan man ju räkna ut... Det bor ju ett par fler människor här än i Falkenberg... Sedan var det mycket lugnare efter. Bara ett par få smällare igår och idag tror jag att det är helt över. Inga äckel-Falkenbergsungar-som-smäller- raketer-tre-veckor-före-och-tre-veckor-efter-nyår här inte!! Det är helt klart mycket bättre med ett kortare och mer intensivt smällande än ett utdraget...

I vilket fall. Vi vaknade lite senare än vanligt igår och hade en lång mysfrukost. Sedan åkte vi iväg till Elm (ett område i närheten med skog och lite "småberg") och gick långpromenad upp och ner för "bergen". Det var jättemysigt, trots att vädret var tråkigt grått med nästan-regn. Det var iallafall säkert 10 grader varmt och fåglarna sjöng för fullt. Hej, klimatförändringar! ;)