Agilitytitt

Igår var det ju nästan röd dag, så jag bestämde att jag inte behövde jobba hela dan... Jag skrev lite på den nya artikeln på morgonen och sedan tog jag cykeln till Fbgs brukshundklubb och kollade agilitytävling. Det var klass II och III igår så vi hade ju inte kunnat tävla ändå, men jisses vad sugen man blev då! Och jisses vad det var konstigt att vara där utan lilla prinsessan... Måste försöka få till en tävling eller två i sommar... Det är konstigt för jag känner att det egentligen inte spelar nån roll för "tävlingssuget" att vi nästan inte tränar alls (mer än på extrem "hemmanivå"). Jag tror att de flesta hinder sitter hyfsat och om jag bara lyckas visa henne vart hon ska springa, så kommer det (med lite tur) att gå lysande! ;-) Misstänker att det är jag som är den begränsande faktorn... Jag har ändå bestämt att vi bara ska ha kul när vi kör agility. Det finns så många olika "teorier" hur man ska göra, träna mm mm, men jag känner att det liksom tar bort det roliga om man överanalyserar saker och tar allt superseriöst. Såklart är det bra med tips om man fastnar i nåt eller har problem med nån speciell sak, men sålänge det funkar hyfsat så föredrar jag nog mina egna tafatta försök... Dessutom är det ju inte alltid som russllar funkar exakt som andra hundar... I vilket fall. Det är liksom hela tävlingssituationen som känns kul. Åka nånstans med Smul (och Karin & Salsa såklart!), sitta och kolla när andra kör och sedan springa själv. Det är liksom avkopplande och spännande på samma gång! Karin och ett gäng från Varberg var också där igår och vi satt och tjatade lite (när vi väl hittade varandra...). Trevligt!

När jag kom hem efter att ha handlat och sånt på vägen var det redan ganska sent, så så mycket mer hände inte. Soffa, mat, TV och lite Skypeande. Det är super på riktigt det där! Det känns lite som att en av oss är i rymden eller nåt. ;-) Lite science fiction, liksom. Man kan prata med Smul också och hon ser konfunderad ut, nosar på skärmen och lägger huvudet på sned och lyssnar... Stackarn.

Idag blir det en bild på en flygande hund. Tror att det är Karins Oscar som har fotat.

Långpromenad

Idag var jag i Varberg för en hundlös hundpromenad och lunch/fika med Karin! Först gick vi en 2-timmars prommis vid havet. Det var jättemysigt trots mindre mysigt väder (det regnade inte iaf!). Det känns helskumt att inte ha Smul med vid såna tillfällen, men som tur var fick jag låna lilla westie-Selma som stand-in. Selma var nog kanske inte helt nöjd med promenaden, för hon tvärstannade demonstrativt med jämna mellanrum. Men det kändes bra att ha ett koppel, med en liten vit hund, att hålla i! Efter promenaden blev det lunch/fika på ett mysigt café. Såklart babblades det en hel del, vilket är väldigt behövligt (iaf lite då och då). Var verkligen super att åka iväg och göra "nåt annat", och det var ju alldeles för länge sedan jag träffade snällaste Karin! Så tack för en riktig mys & pladder-dag! :-) Imorrn blir det förhoppningsvis lite mer pladder samtidigt som vi kollar agilitytävling i allmänhet och russllar i synnerhet!

När jag kom hem var jag helt slut. Blev soffa + TV en stund. Sedan pratade jag med Frank och äntligen (efter en lång tids diskuterande om att vi måste testa) så fixade vi Skype och provade att Skype-a lite. Det var mycket trevligare att se varandra under tiden, även om det är mindre kul att se sig själv... Vilka höjdargrillkvällar man kan ha... Grilla "ihop" och sedan äta med lap-topen på andra sidan bordet! Skojigt! Nästan som på riktigt liksom... ;-)

Och nu blir det en bild på Smulan & hennes stand-in för dagen! Sötterrierar!

Regn regn regn...

Aaaaaahhhhh! Vad det är tråkigt att vara själv. Jag saknar min flock!! (Det hjälper inte att vi "rings" typ tre gånger varje kväll... Hmmm...) Idag känns det iaf liiiite bättre. I morse lyckades jag maila den ökända intro-uppsatsen till Göran! (Vilket var ett STORT steg...) Jag var tvungen att varna honom lite så att han inte blir helt chockad. Usch, vad jag inte tycker om att skicka iväg saker som jag inte är nöjd med. Denna är ju t ex en riktig katastrof... Hoppas iaf att lite (eller jag misstänker massor) av kommentarer kan hjälpa till att "komma vidare". Men det är ju helt pinsamt. Tyvärr måste jag ju träffa honom nästa vecka också eftersom det är Öland då. Vid det laget har han nog inte ens slutat skratta/gråta... ;)

Sedan har jag skrivit lite på våran nya artikel. Idag har jag haft hyfsat flyt så här länge iaf. Men min hjärna funkar så konstigt... Jag kan inte koncentrera mig länge alls utan måste ta små "mikropauser" hela tiden. Typ kolla nån meningslös hemsida eller gå iväg och göra nåt eller vad som helst. Lite irriterande, men jag har kommit på att det faktiskt blir mer effektivt i slutändan om jag gör så än att försöka få mig själv att koncentrera mig när det känns som att det inte går. Tror att det är nåt stressgrejs för jag har aldrig varit sån innan.

Idag regnar det. Massa. På ett sätt är det ju bra eftersom man inte direkt vill gå ut. Men sol gör mig alltid lite gladare och mer energisk. Och jag vill ha SOMMAR! Att komma hit var ju som att resa tillbaka i tiden. Fortfarande vitsippor och påskliljor. Kastanjerna har inte ens "fällt ut" sina löv ordentligt och forsythian i trädgården blommar... I den andra trädgården var det säkert en månad sen påskliljorna slutade blomma och kastanjerna ute på gatan har redan blommat över... På ett sätt är det ju bra eftersom jag gillar våren, men det vete 17 om inte värme och sommar är bättre!

Idag blir det bilder på min saknade flock!

Bra sittställning...



Och bara söta...

I Fbg

Och nu är jag hemma/borta... Kom igårkväll efter en tågresa som (förvånande nog) faktiskt funkade! Alla tåg var hyfsat i tid (10 min hit eller dit bara), det var lagom tid vid alla byten och allt. Sedan att det är hysteriskt tråkigt att åka tåg i typ 12 h alldeles själv är ju en annan sak...

När jag hoppade på tåget i BS var det en vit, liten hund som försökte följa med... :( Hon drog i kopplet och ville också hoppa på tåget när jag gick in, och såg ruskigt "övergiven" ut när hon insåg att hon och husse skulle stanna... Shit. Det är så jobbigt att det inte går att förklara saker för henne. Sedan hade hon visst fortsatt hela förmiddagen. Vänt sig om och tittat efter mig när de gick till universitetet, väntat på mig på kontoret osv... Men igårkväll var det bättre. Frank sa att hon verkade inse att det bara var hon och den lättmanipulerade människan hemma, och att det kunde vara användbart. Hon hade t ex tiggt järnet när han lagade mat (hon brukar stå där och stirra, men nu var det annorlunda sa han). Det värsta är att jag tror hon lyckas med sina kupper... Pussgurkan...

Det känns faktiskt ganska jobbigt att vara här. Dels så känns det verkligen som att min "stress/må-dåligt-känsla" finns här, inte direkt HÄR förstås, men jobb mm. Det är på nåt sätt ihopkopplat och allt poppar upp när jag är här... Sedan är det är såklart MASSA som behöver göras både inne och ute och det känns tråkigt att allt liksom förfaller (ännu mer än om man skulle bott här...). Det gör mig extra superstressad eftersom jag faktiskt ska (borde) jobba också och inte bara pyssla. Ska iaf klippa det långa gräset och plantera lite blommor i krukorna utanför idag...

Och nu ett test: Hade DU kunnat säga nej till de här (inte alls galna) ögonen? ;)

Åka hem/bort...

Hua. Imorrn ska jag åka hem... Eller bort. Vet inte riktigt var hemma/borta är... Iaf. Till Falkenberg. Tåget går 06.20 så det är vakna tidigt som gäller. Jag har hela eftermiddagen försökt skriva ut min SJ E-biljett (Kph-Fbg) och det funkar inte. Shit. SJ påstår att "servern är överbelastad - biljetten har skickats till din mailadress" men jag har då inte fått nån biljett i mailen.. GRRR! Om det inte funkar innan jag åker så tänker jag visa felmeddelandet och säga att de kanske ska se till att saker funkar! Exakt samma sak hände sist när Frank skulle köpa biljett, och då var det värsta detektivjobbet och 100 telefonsamtal för att få saker att funka... Nu har jag ingen lust att sitta hela kvällen och försöka fixa saker. Funkar det inte så är det faktiskt inte mitt fel. GRRR! (Igen.) Har i vilket fall ingen lust alls att åka... Det är bara jag alldeles ensam också, resten av flocken stannar. Känns superkonstigt och inte alls lockande. Usch!

Idag blir det minsann ingen bild! Orkar inte. Jag är aaaargggg!!!