Beslut?

Hmmm. Jag har ett litet dilemma nu... I början av augusti är det WDA (trollis)-symposium i Japan ( http://www.odonata.jp/wda2011/index.html ). Hade redan innan problem att bestämma mig för om jag vill åka eller inte. Speciellt som det är nu, när jag tagit paus liksom. Frank har inte heller helt bestämt om han ska åka. Han har anmält sig, men åker troligen inte om han inte lyckas få resepengar från "fonden" där han ansökt från. I vilket fall. Nu för ett par dagar sedan fick jag mail från en av organisatörerna med en inbjudan om att vara "plenary speaker"...! Med det menas att jag skulle hålla ett lite längre föredrag, liksom en review av ämnet - som i mitt fall skulle vara "klimatförändringar & trollsländor", och att de betalar mig för att komma... Det är ju helt sjukt att de ens tänkt på mig (eftersom det normalt sett är duktiga, kända forskare som blir inbjudna - och inte virriga av-och-till-doktorander). Jag tänkte först att G hade nåt finger med i spelet eftersom han och japanen som mailade mig "jobbar" på/med samma vetenskapliga tidskrift (och G är dessutom nästa ordförande i WDA), men det visade sig att han inte hade det.

Nu kan jag inte bestämma mig. Å ena sidan är det ju skitkul att de frågade överhuvudtaget och det är ju helt knäppt att de i så fall kommer att betala minst 12000-13000 kr (exakt summa var inte bestämd) för resa, hotell & så. Det är ju inte varje dag man får en näst intill gratis resa till Japan... Men å andra sidan... JAG?? Blir supernervös bara av att TÄNKA på att stå där och prata... SPECIELLT som inbjuden och betald - då måste man ju liksom leva upp till förväntningarna = skapar massa prestationsångest - vilket är precis vad jag inte fixar. *tänka tänka* Usch. Vet inte alls hur jag ska göra. Dumt att säga nej, men jag tror jag kommer att dö av stress/skräck om jag tackar ja... Jag funkar nog inte som normala människor. Det är mycket roligare att göra saker när man inte får betalt för dem... Mindre press då liksom och jag kan göra saker på mina villkor... Ibland tror jag att jag är lite knäpp och skulle få nån diagnos om jag gick till en psykiatriker... Måste hitta ett jobb där man inte får betalt! ;)

Annars har livet liksom stabiliserat sig lite efter bytet av hemma. Jag varvar att vara hemma och pyssla/gå långpromenader med Smul/försöka skriva på artikeln/review-a en nyckel för trollsländor i Östra Afrika (som jag och Frank ska vara reviewers åt ihop) med att vara på kontoret. Har artbestämt larverna vi fångade i somras och lite annat. Som sagt. Roligare att jobba utan lön...

Vårkänslor!

Tjoho! Det är vår! Idag har det varit 12 grader och strålande sol här! Fåglarna sjunger och det är videkissar på sälgarna... Lite kontrast mot snökaoset i Fbg. Tog tillfället i akt och har varit på långpromenad med Smul bort till Riddagshausen. Mysigt, men det var en hel massa folk (och hundar att skälla på) ute. Kändes nästan som att gå på stan... Som sagt. Det är det värsta här. Folk folk folk.