Blodtrycket började höjas redan på Landvetter när vi väntade på planet. Vårat var försenat och det ryktades om att det var snökaos i Frankfurt där vi skulle byta... Vi rusade ut från vänthallen (vem kom på DET förresten; på Landvetter finns INGEN informationsdisk/flygbolag eller nån som kan hjälpa en med ombokningar, svara på frågor osv innanför säkerhetskontrollen - man måste gå ut genom tullen och allt och ut där man checkar in. Sedan får man gå in genom säkerhetskollen och allt igen...) I vilket fall lyckades vi boka om våra biljetter till ett tidigare plan (som enligt tidtabellen redan skulle ha gått, men det var också sent). Vi hade köpt biljetterna var för sig också, så vi var tvugna att hinna få vårat bagage + checka in det på det andra planet i Frankfurt. Lite nervöst blev det där ett tag... Ja ja. Vi lyckades till slut utan att tappa bort några väskor... Det visade sig dock att vi inte hade behövt ha så bråttom... Det var som sagt lite snöigt i Frankfurt. Vi fick gå på planet bara sådär 30 min försent. Sedan hände inget och inget och inget. Efter kanske en timme sa piloten det första orden vilket var att vi väntade på avisningen. Efter 4 h kom de... Vi hade redan ätit, druckit kaffe och kollat på "flygfilmen" innan vi ens startat. Hurra. Flygresan kändes lååååång.
Att gå ut ur planet i Windhoek var ganska trevligt. Minst sagt. Första natten bodde vi på Puccinis. Samma ställe som alla de andra tre gångerna. Efter att ha lastat av våra saker där gick vi och åt och shoppade lite. Var en sväng på museet för att kolla om våra campingsaker fortfarande var där (utan att hitta någon med nyckel dit). Sedan tillbaka till Puccinis och ganska tidigt sova... Nästa dag åkte vi och hämtade bilen och åkte tillbaka till muséet. Eugen var som vanligt omöjlig att få tag i, men vi fick däremot tag på en kvinna som hade nycklar till det specifika förrådet. (När vi höll på och lastade ut campingsaker kom även Eugen... Det var ju på tiden då..) När vi lastat klart och druckit lite kaffe bar det av till Waterberg. Stannade på ett ställe där vi varit förut över natten och körde sedan vidare norrut. Nästa stopp var strax öster om Rundu på N´Kwasi lodge (Karin: det var stället vi bodde på när vi åkte båt till Angola). Det första jag såg där var en (berömd) Rosa Buss. Full med svenskar... Ganska otippat måste jag säga, Namibia är ju faktiskt inte det vanligaste resmålet för svenskar... Stannade två nätter där. Slöade och gick runt lite och kollade trollisar. Vädret var sådär. Det är ju regnperiod där nu, och ju längre norrut och österut desto mer regn (blötare generellt) är det.
Fortsatte sedan österut till Mahangu som ligger längs Okavango. Såg de första flodhästarna på håll så fort vi kollade ut på floden! Åkte på båttur på kvällen och såg ett helt gäng till, på närmare håll. Fotade som attan, men eftersom det var halvmörkt (och båten var ju inte helt still) så blev det inga riktigt bra bilder. Men en cool upplevelse var det! De ser verkligen ut som superstora övergödda grisar... Skojiga djur! Första natten var det åska. Nu menar jag inte ett kort svenskt sommaråskväder. Det knallåskade och (tropisktregn-)ösregnade heeela natten. Vi höll bokstavligen på att flyta bort i vårat ihoptejpade tält köpt på Aldi (som är en tysk lågprismataffär...). Om det bara regnat lite mindre hade vi kunnat flytta oss till bilen, men eftersom täcken och allt skulle bli dyngsura av att vistas mer än 1 sekund utanför tältet så beslöt vi att det var bättre att stanna kvar... De andra nätterna var också åskiga, men inte riktigt lika illa som den första natten... Det var ett ganska idylliskt ställe, vi campade nära floden och på kvällarna när vi lagade mat/grillade/åt "simmade" flodisar förbi bara 10 m bort på väg till nattens betande. Häftigt! En tidig morgon körde vi på lite safari i den närliggande nationalparken. Vägarna, som vakten sa INTE var "4x4" vägar var nästan mer 4x4 än man kunde önska... Djup lera överallt efter allt regn. Det var bara att köra/slira sakta framåt utan att stanna - mer än på de få ställe som inte var totalleriga. (Vi vågade INTE prova de vägar där han markerat " enbart 4x4" på kartan även om våran bil var en 4x4...) Såg iaf lite zebror, en giraff, roliga antiloper, tex Roan- och Sable-, som båda är ganska sällsynta och ett stort gäng betande flodhästar, varav några syns här:
Tyvärr såg vi inga lejon, även om några sett fem stycken bara någon dag innan...
Sedan fortsatte vi österut genom den långa smala "handtaget" som sticker ut i nordöstra hörnet av Namibia. Vi stannade vid Kwando (floden med bred flodbädd som rinner från Angola och ner genom Namibia just där "handtaget" slutar. Nära Kongola om någon vill Google Earth:a...). Där finns en liten campingplats, Bum Hill, som sköts av lokalbefolkningen. Riktigt mysigt ställe med en trädplattform vid varje campingplats (alla tre...) för spaning ut över floden. Vi ville stanna här ett par dagar, men eftersom vi inte hade någon gas (när vi försökte fylla på den på ett ställe vid Mahangu, vilket var enda chansen på hela vägen, så tömde de gasflaskan istället... Upptäckte vi när det var försent...) för att laga mat (koka kaffe mest, eftersom det blir mycket braai (=grilla) i Namibia...) så var vi tvungna att fortsätta till nästa stad (Kutima Mulilo) över 10 mil bort för att shoppa redan nästa dag... Under natten blev vi förresten väckta av ett stort "BRAAAK!!". Eftersom det finns elefanter, flodhästar, lejon och en hel mängd andra djur där så blev vi lite nervösa... Frank var ute och kollade, men såg inget. På morgonen såg vi att det var ett gigantiskt barkstycke från ett dött träd som rasat ner just jämte våran bil... Pust...
Stannade en natt utanför Katima Mulilo på ett ställe vid Zambezi. Roligt att ha sett en sån stor flod, men den var inte alls så mysig som Kwando, som vi direkt åkte tillbaka till på morgonen efter. Väl framme hörde vi direkt en massa elefantljud. Prassel, knak, trumpetande, löv som slets av grenar och vattenklafs. Vi såg inte dem, men man kunde t o m känna lukten... Vi fattade att det var mer än en - vi gissade 5-6 st. På kvällen när vi satt och åt kom "vakten" på stället och berättade att elefanterna var och drack i floden en bit bort. Vi slängde oss i bilen och körde mot stället. Plötsligt hörde vi ett högt och irriterat trumpetande till höger om oss... Kollade och där stod en elefanttjur, med öronen flaxande, kanske 10 m in i skogen längs den lilla grusvägen vi körde på... Pulsen steg lite redan där... Fortsatte ut på den lite större vägen där man skulle kunna se dem enligt "vakten". Körde en liten bit längs vägen och rätt som det var blev vi helt stumma. Det stog en hjord med över 30 elefanter just längs med vägen. De närmsta var bara max 5 m bort och man såg nästan inte de enskilda individerna utan allt var bara en mörk, stor, gråbrun massa... Såhär i efterhand var det nog bra att det fanns ett vägräcke just där vi såg dem, eftersom de inte lät supernöjda över vårat sällskap... Det var tyvärr redan halvmörkt så fotandet blev igen sådär (dessutom var det LIIITE adrenalin inblandat kan man säga...). Bildbevis på liten del av hjorden på ett något mer betryggande avstånd:
Jag får gåshud nu bara av att tänka på det. Det slår det mesta i upplevelseväg tror jag... Allt detta hände ungefär 800 m från där vi campade... Helt sjukt! Vi stannade på Bum Hill i ett gäng dagar, och det stället ligger absolut på min world-wide-topplista över fina ställen. Själva campingen är riktigt basic, inga krusiduller och man kan ströva runt i omgivningarna (som är nationalpark) utan att nån får skrämselhicka (som skulle ha varit fallet i Etosha eller någon annan mer "känd" nationalpark. Djuren dök upp spontant där vi campade; babianer, vervet-apor, impala, letschweantiloper, mungos, krokodiler, massor av fåglar osv osv. Mycket roligare än att åka runt och leta efter dem. Där fanns sjukt mycket trollisarter också, och vi hittade bla en ny art för landet där. Skojigt! Vi försökte filma lite på uppdrag av Georg, men det var ju kanonsvårt att filma supersnabba trollsländor med höghastighetskameran. (Georg berättade innan vi åkte hur ENKEL den nya kameran är, men det är ju lätt att säga när man har hållit på och filmat i 50 år och har jobbat med BBC och allt... ;-) ) I vilket fall. Vi campade uppe på trädplattformen och kvällarna tillbringades utanför tältet med lite vin och lyssning till flodhästljud och tittning på eldflugor (heter det det) som flög runt bland träd och buskar. Totalt magiskt om man bara tar sig tid att se det. Vädret var lite mindre blött där också... Vårat trädtält:
Vi bestämde oss redan på Bum Hill att vi ville ta en sväng till öknen också, för att torka upp lite. Med ett par mellanstopp tog vi oss till ett annat ställe som ligger på min world-wide-topplista. En liten camping som drivs av "Save the Rhino Trust" och ligger i Ugabs flodbädd (som för det mesta är torr). Vi tog den krångliga vägen dit, vilket är runt 15 mil på en 4x4-väg som man aldrig skulle ens försöka köra 100 m på här hemma... "Vägen" går genom öken och sten/berg landskap och det är sjukt vackert. T ex så här:
Och detta var det första man såg när man kom fram:
Jag övertygade oss om att vi skulle sova i bilen (vilket visade sig vara riktigt mysigt) istället för i tältet... Det roliga är att det finns lejon vid Bum Hill också. Men inga skyltar. Där var jag betydligt mindre nojjig, även om jag visste om det. Jag tycker det känns värre om de faktiskt varnar för saker. Om de inte gör det har det ju garanterat inte varit ett "problem" förr... Stannade två nätter men såg tyvärr inte röken av vare sig elefanter eller lejon...
Fortsatte genom öknen (som blir mer och mer ren sandöken) ut till kusten. Kollade sälar på Cape Cross på vägen. Där finns en jätte-sälkoloni (inte jättesälar, utan en stor koloni pälssälar...) med upp till 200 000 sälar. Maffig syn. Och intressant lukt... ;-) Körde vidare till Swakopmund (där trollis-symposiet var). Kollade runt i stan och var bla vid akvariet där jag såg Frank första gången (och han mig... ;-) ). Lite romantiskt sådär... På kvällen åt vi det godaste kött jag någonsin ätit tror jag... Mmmm!
Resan gick vidare tillbaka mot Windhoek. Vi stannade på Ameib Ranch på vägen för att försöka få tag i lite trollisägg och lite annat. Vi har varit där innan och visste att de har en stor källa och ett par dammar som trollisarna gillar. Det var riktigt varmt där inne bland bergen (Erongo)... T o m trollisarna satt i skuggan och flämtade... Lyckades halvbra med vårat uppdrag iaf... Under de två dagar som vi stannade på Ameib fick vi höra ryktas om att det kanske inte var det bästa vädret i Europa och att flera flygplatser var helt eller delvis stängda. B l a Frankfurt där vi skulle byta flyg. Blev lite skeptiska eftersom det inte är världens bästa jul (eller särskilt kul i allmänhet) att sitta och vänta på en flygplats...
Dan innan flyget hem åkte vi tillbaka till Windhoek. Lämnade tillbaka bilen och gick sedan till Air Namibias kontor för att se hur läget var. Air Namibia har bara två större flygplan för långresor och tjejen vi pratade med sa att båda nu var fast i Tyskland. En stod i Frankfurt och en hade fått landa i München eftersom Frankfurt varit stängd. Nu visste de inte om planen överhuvudtaget skulle vara i Windhoek när vi skulle åka hem. Hon sa att KANSKE skulle det ena flygplanet få flyga tillbaka den kommande natten, men absolut inte det andra. Hmmm. Sådär bra läge. Ja ja. Vi kunde ju inte göra så mycket åt det, så vi gick och åt och vandrade runt lite i stan istället. Nästa förmiddag var vi på kontoret igen. Nu fick vi mycket mer positiva nyheter: det ena planet hade fått flyga tillbaka och skulle landa i Windhoek vid 15-tiden. De sa att med all säkerhet (om nu inte det började katastrofsnöa igen i Frankfurt) så skulle vårt flyg gå i tid och allt! Så allt gick som smort och vi var inte ens sena hem! Perfekt! (Det var tur att jag "tjatade" till mig att vi skulle åka hem två dagar senare än vi först planerat... Annars hade vi nog fastnat nånstans på vägen... ;-)
Japp. Det var kortversionen...
och jag längtar efter att få höra långversionen på onsdag!!! elefanterna!! och trädtältet!! och flodhästarna!!
SvaraRadera