Vårig cykeltur

Nu har jag & Smul just kommit hem från en tvåtimmars cykeltur. Det är jättehärligt och vårigt väder och jag bestämde oss för att ta en långtur i skogen "bakom" Riddagshausen. Vi tog det ganska lugnt med massa nos- & kisspauser och ko-tittande mm. Smul tyckte det var skönt att riktigt sträcka på benen tror jag. Det var nästan inget folk ute, förutom ett par joggare och några hundpromenerare. Hundmötena gick bra, förutom ett där hunden gick lös 100m framför ägarna... Vi kom bakifrån och när vi skulle passera hunden (nån airedaleterrier) så fick den för sig att den skulle leka/bråka/nosa/hoppa på/med oss. Ägarna brydde sig noll och hunden sprang såklart med oss när jag cyklade med Smul som morrade och skällde för glatta livet släpandes (ja nästan ;) ) bakom... Tillslut tröttnade jag och stannade och lyfte upp Smulan (fortfarande morrande och skällande) i cykelkorgen (med en airdaleterrier helt galet hoppandes bredvid...). Sedan cyklade jag iväg lite fortare och lyckades tillslut bli av med förföljarhunden. Varför kunde inte ägarna iaf ropa på den när de märkte att den följde efter oss?? De såg garanterat vad som hände... Grrr. Ja ja. Resten av turen var jättemysig! Stannade i solen och solade oss lite på ett ställe. Det känns att den börjar värma lite mer nu! VÅÅÅÅÅR!!! På väg hem hittade den lilla prinsessan nåt dött ruttet djur att rulla sig i... Det luktade skunk om hela henne när vi kom hem så det blev schampo-bad och allt. Efter ett efter-bad-tok-ryck så ligger hon nu nöjt och tuggar på ett ben i soffan och jag dricker kaffe. Myyys!