Och det blev inte Toby idag utan en annan häst... Tredje jag rider nu. Bounty hette han och var en riktig liten sötmule. Supergosig häst! Ganska liten (kanske 1,50) och brun. Red i ridhuset idag, vilket kändes bra för där finns det speglar! Mycket lättare att se hur hästen går och om ens försök till skänkelvikningar verkligen ÄR skänkelvikningar. Sedan att man ser väldigt tydligt hur ful sits man har och hur tjock man är får man liksom på köpet... I vilket fall. Det gick ganska bra idag, även om det blir liksom korta "pass i passet". Jag orkar helt enkelt inte så länge i taget, men det rättar väl till sig hoppas jag när ridmusklerna och kondisen blir lite bättre... Kan väl inte säga att Bounty var en superdressyrhäst precis (jag är ju förresten inte heller så "super"), men han var faktiskt riktigt rolig att rida speciellt när han mjukade till sig lite. Han var också van vid att alltid gå inspänd, men jag red utan (igen) och med honom var det inte så mycket problem. Han gick där och tuggade på bettet och verkade ganska nöjd. Imorrn ska jag rida honom igen. Ska bli kul! (Om mitt stackars uppslitna finger inte gör för ont... Jätteblåsan på ringfingret är nu ett sår istället. Men jag vill inte ha handskar!!)
Bounty har (som det verkar som de flesta hästarna har) en matte som har häst mest för att det är status att ha häst (MYCKET mer här än i Sverige...). Många av hästarna är jättefina och har lyxiga (säkert snordyra) sadlar, träns och grejer och samtidigt så verkar det som om många inte ens kan rida sina egna hästar ordentligt (eller så har upptäckt hur mycket tid det faktiskt tar och insett att de inte har tid...). Nu är Bounty en travar-blandis och hade inte så flashiga grejer, men matten galopperar nästintill aldrig för att hon inte vågar. Det känns lite konstigt att man har egen häst och inte vågar galoppera med den ens i ridhuset/på banan. Iallafall för mig... Ska tillägga att han var jättesnäll, också när man galopperade - men hade såklart lite dålig balans och var lite "springig" (eller han var inte het eller så, utan man var mer tvungen att gasa på lite för att han skulle orka med) i galoppen eftersom han inte var van. Konstigt fenomen det där.
Ikväll kommer Andreas och Adelheid (vilket namn...) och imorrn kommer Ole också. Frank, Ole och Andreas ska ha en litet jobb-workshop här i helgen. De håller på med en nyckel till Sydafrikanska trollislarver och nu tyckte de att det var dags att få nåt gjort. Eftersom alla bor i olika delar av Tyskland så behövdes det visst en "träffpunkt". Jag tycker det är sådär. Lite jobbigt att inte riktigt kunna vara "hemma" när man är hemma utan att det hela tiden är folk där. Ja ja. På måndag åker vi till Falkenberg! Då blir det lugnt och skönt! (Vilket påminde mig om att jag måste släpa med mig Smulan till veterinären för ett avmaskningspiller. Stackars Smul. Hon gillar inte att gå till doktorn...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar