Idag hade jag hand om Toby igen. Cyklade dit efter frukosten och förväntade mig att han skulle vara kvar ute. Det var liksom det som var planen... Men när jag skulle hämta nyckeln i stallet så stod han där i sin box och smaskade hö. Det hade ju inte varit några problem om jag inte haft med mig Smul, men nu blev det lite bökigt eftersom det är ett rätt stort stall (med petiga regler...) så är det liksom inte bara att släppa lillhunden medans man mockar, ryktar och grejar. Med lite pyssel fixade sig allt iaf och jag bestämde mig för att ta med mig häst och hund på en liten promenad eftersom jag först och främst inte visste OM han skulle ridas överhuvudtaget och så hade jag inte hade "riktiga" ridkläder, hjälm och sådant med mig (och vad skulle Smul göra under tiden?).
För säkerhets skull tog jag på Toby tränset eftersom jag inte ville stå där med en mosad hund och en lös häst om han skulle bli rädd för något eller så. Det visade sig vara en bra idé... Jag hade tänkt gå en runda som går runt deras bete och en liten bit ut i den stora parken som ligger jämte. Innan vi kom till de öppna fälten var allt frid och fröjd. Både pålle och russell skötte sig exemplariskt. Sedan, just när vi kom fram till fälten så kom det ett rådjur i 180 med en stor jakthund efter (det såg ungefär ut som en strävhårig vorsteh eller något - men de ska väl inte jaga rådjur heller). Rådjuret var i vilket fall superstressat (hunden var ju nästan lika stor som den och sprang fort som tusan) och kom springande nästan rakt mot oss. Det korsade vägen som vi gick på och hoppade igenom staketet in till Tobys hage med ett rassel. Hunden kom typ 20 m efter och skällde och ylade. Alltså - Smul blev helt galen och ville också jaga rådjur, och Toby blev rädd när "jaktekipaget" rusade förbi så nära... Som tur var lugnade de ner sig ganska snabbt och vi stod och kollade efter rådjur + hund en liten stund. De sprang fram och tillbaka på åkrarna och fälten och kors och tvärs över en kraftigt trafikerad väg (kom ihåg att det här är Tyskland - det är mycket trafik här) in mot samhället som ligger där och jag bara väntade på att något skulle hända... Det gick bra till slut och efter ett tag gav hunden upp och det stackars rådjuret skuttade undan in i en skogsdunge.
Vi gick tillbaka en bit och fortsatte våran promenad i en annan riktning eftersom jag inte ville bli nedsprungen en gång till... Då kom nästa utmaning. De galna jägarna sköt. Och sköt. Och sköt. Toby brydde sig inte, men Smulan blev hysterisk... Stackars lilla hunden. :( Vi vände och började gå hemåt och skulle passera en trädgård. Då kom (såklart) två stor hundar springande fram till staketet och tokskällde. Denna gången var det Toby som blev rädd och började takta runt och "blåsa" med näsan. Smulan var fortfarande hysterisk och drog som en tok för att komma tillbaka till stallet så det var lite knep och knåp att hålla ordning på dem. Allt gick bra tillslut, men det var inte så avslappnande om man säger så... På onsdag, när jag ska dit nästa gång, får Smul nog stanna hemma... Pust!
När vi kom hem igen tog jag en VARM dusch och sedan la jag mig faktiskt i sängen en stund för att tina upp. Det börjar bli riktigt kallt här nu och det är grått och dimmigt.
Frank sitter på flyget fortfarande och jag bara väntar på att han ska ringa eller skicka ett sms att han iaf kommit fram till "mellanlandningsflygplatsen" Dallas/Fort Worth. Det lär ju i och för sig inte hända än utan först sent i kväll. Jag gillar minsann inte alls att han sitter sådär 12 000 m över marken i en liten plåtburk...
oj det låter som lite väl mycket action! tur att det gick bra. Låter iofs lite som våra promenader nu för tiden.. Bliss jagade tex ett vildsvin häromdagen.. som tur var vände hon efter väldigt kort bit och några skall och nöjde sig med att nosa där den hade gått.. tillräcklig reaktion på just vildsvin för min del ;)
SvaraRadera