Igår började vi rida Toby igen. Eller, rättare sagt jag, eftersom det verkar som att Jantje har mig som försökskanin eller nåt. ;) Hon var också där för att kolla läget, men hon ville inte rida själv utan ville bara se hur han gick och om han var vild... Han var inte det minsta vild och han var inte halt heller, utan travade glatt på. Min ridning däremot var inte så lysande, det var flera andra hästar i ridhuset (krock-risk) och såklart var det en massa folk som stod och stirrade (det gör mig alltid nervös...). (Någon försökte också väldigt överpedagogiskt tala om för mig vad som inte var bra med tex min sits och förklara varför det gjorde att hästen gjorde si eller så. Jo tack. Jag VET att jag inte sitter helt korrekt och jag VET också hur det påverkar hästen - grejen är att jag för tillfället inte riktigt KAN ändra allt så där hux flux på en gång... Grrr. Annars är det bara bra att någon ger tips, men jag gillar inte när de inte tror att man kan nånting alls, utan behandlar en som en nybörjare... Det BORDE åtminstone synas (eller jag VET att det är så) att jag har ridit ett par gånger förut efter mina typ 20 års vana (då räknar jag bara år som jag ridit mer aktivt...), även om nu inte min sits är 100%-ig.) Jantje övertalade mig också om att vi skulle spänna in honom, eftersom häst-naprapaten (eller vad det nu var) sagt att det var viktigt att han jobbade i rätt form när vi började rida. Grejen är bara att formen (= att han jobbar mer med rygg/bakdel) inte kommer av sig själv för att man spänner in huvudet, utan den kommer när han - tada - börjar använda rygg/bakdel på rätt sätt. DÅ kommer också "huvudställningen" automatiskt. Men det hela börjar liksom bakifrån och inte framifrån... Men det är hennes häst så hon får väl bestämma hur hon vill att han ska bli riden. Ja ja. Huvudsaken var ju att han inte haltade! Hoppas det håller sig nu (även om jag faktiskt, pessimistiskt nog, inte tror att det gör det...).
Var också på en milslång cykeltur med Smul igår i vind och småregn. (Alltså var jag ganska aktiv: Totalt 23 km cykling, 40 min ridning och diverse stalljobb.) Jag fattar inte heller hur en sån liten hund med så korta ben kan springa så långt utan några som helst problem... Nu var ju detta iofs inte någon av de längsta rundorna vi brukar cykla, men jag blir alltid lika imponerad. SuperSmul! ;) Hon har förresten fått en ny leksak (en sån här: *klick* ). Hon verkligen äääälskar den, men det lustiga är att hon inte behandlar den som någon annan leksak hon haft = kampar järnet eller vill att man ska kasta med den eller så. Hon leker nästan bara med den själv, och liksom tuggar försiktigt på den eller kastar runt den lite. Om man kommer och vill vara med och leka går hon oftast iväg med leksaken i munnen. Hon bär runt den överallt (inte hela tiden) men ofta och ibland när hon tex ligger i soffan så tar hon upp den jätteförsiktigt med munnen och lyfter den försiktigt till ett annat ställe där hon lika försiktigt sätter ner den igen. Som att den var en valp eller så... Hon är ju inte ens skendräktig, så jag undrar vad den lilla lila apan väcker för konstiga modersinstinkter hos Smul...
I natt vaknade jag förresten av att det åskade för fullt. Mysigt, men lite knasigt att det åskar i januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar